Bokuppdrag 31 - En bok som blev en film

Kära Beatrice,

Jag kommer fortsättningsvis inte tillämpa någon fast struktur för mina inlägg för att på så sätt främja spontanitet och flöde. Jag vill ha en livligare blogg.

Här ser du hur som helst årets första utlästa bok: "Gökboet" av Ken Kesey - en bok som blev en film.

I tonåren såg jag också denna film, men minns inte så mycket mer än att Jack Nicholson slutar som en dreglande grönsak. Jag tror jag tyckte det var sorgligt. Boken framkallar inte riktigt sådana känslor. Jag blir mest arg. Inte så mycket på psykiatrin som skildras utan överskuggande mycket på den unkeliunkna kvinnosynen (och en skopa rasism på det). De få kvinnor som dyker upp i boken får alla sina bröst recenserade. Syster Ratched, den ökända översköterskan som är roten till allt ont på avdelningen, har gigantiska tuttar som hon försöker dölja. Givetvis framläggs förslaget att någon borde ge henne lite kuk så att hon kommer ner på jorden. I den ultrasexistiska verklighet som skildras, denna ohämmade grabbighetsorgie, kan man nästinpå inte klandra henne för hennes metoder. 

Rent litterärt tycker jag inte boken är mycket att hurra för heller. Den är alldeles för upptagen med att försöka vara lustig för att bli rörande eller trovärdig. Vissa partier verkar mest drogdimmiga. 

Härnäst tar jag mig an Sara Stridsbergs "Beckomberga - Ode till min familj". Tänkte att jämförelsen kunde bli intressant. En feminists skildring efter denna anti-feministiska. En mer nyanserad och känslomässigt involverande bild av mentalsjukhuset? 

Din Sanna